Symbios..
Ha! Ska försöka skriva det här seriöst undertiden som jag skickar några blickar på årets idol-turné.
Symbios. Smaka på ordet. Sym-bi-os. Ett skönt ord som rullar fint i munnen. Och betydelsen? Tjao, rätt fin den med, men ingenting för mig. (om vi placerar det i ordet förhållande).
Att leva i symbios innebär att man lever tillsammans. VERKLIGEN lever tillsammans! Nu snackar vi alltid tillsammans. Alltså inget eget liv. No thanks! Det är inget för mig.
Det är just typiskt för den kvinnliga rasen med uppmärksamhet och närhet av sin partner. Och visst, det ska ju finnas där. Men blir det för mycket, då sticker jag:) Man måste ha lite distans. Ha ett eget liv.
Kan man konsten att både ha en viss del symbios men även en stor del fritid så får man ett toppenförhållande. Mitt recept på ett bra förhållande är alltså att inte vara ett förhållande. Ha ha...
Jag har inget emot att tillbringa några dagar för mig själv, följa mitt eget schema och bara bry mig om mig själv och mina intressen. Jag lever gärna efter någon annan, bara jag får min egen plats.
Jag kanske låter känslokall nu, men en 2-3 dagar i veckan är rätt bra att tillbringa tillsammans. Det blir inte för mycket och man får chansen att sakna sin andra hälft och inse vad den personen betyder för en själv. Sen finns det internet, telefon och sms. Jag lovar, man håller kärleken vid liv=)
Ge varandra utrymme, och acceptera att annat, oftast jobbet, ibland är viktigare och kommer i första hand. För tänk er förhållandet utan det jobbet. Skulle ni vara lyckligare då? Ekonomiskt?
När familjen kanske växer, då får man omplanera då.
Det bästa förhållandet har man med sig själv. Du känner dig själv bäst och vet vad du vill göra av dina dagar.
Låt inte någon annan, hur mycket du än älskar personen, stå ivägen!
Symbios. Smaka på ordet. Sym-bi-os. Ett skönt ord som rullar fint i munnen. Och betydelsen? Tjao, rätt fin den med, men ingenting för mig. (om vi placerar det i ordet förhållande).
Att leva i symbios innebär att man lever tillsammans. VERKLIGEN lever tillsammans! Nu snackar vi alltid tillsammans. Alltså inget eget liv. No thanks! Det är inget för mig.
Det är just typiskt för den kvinnliga rasen med uppmärksamhet och närhet av sin partner. Och visst, det ska ju finnas där. Men blir det för mycket, då sticker jag:) Man måste ha lite distans. Ha ett eget liv.
Kan man konsten att både ha en viss del symbios men även en stor del fritid så får man ett toppenförhållande. Mitt recept på ett bra förhållande är alltså att inte vara ett förhållande. Ha ha...
Jag har inget emot att tillbringa några dagar för mig själv, följa mitt eget schema och bara bry mig om mig själv och mina intressen. Jag lever gärna efter någon annan, bara jag får min egen plats.
Jag kanske låter känslokall nu, men en 2-3 dagar i veckan är rätt bra att tillbringa tillsammans. Det blir inte för mycket och man får chansen att sakna sin andra hälft och inse vad den personen betyder för en själv. Sen finns det internet, telefon och sms. Jag lovar, man håller kärleken vid liv=)
Ge varandra utrymme, och acceptera att annat, oftast jobbet, ibland är viktigare och kommer i första hand. För tänk er förhållandet utan det jobbet. Skulle ni vara lyckligare då? Ekonomiskt?
När familjen kanske växer, då får man omplanera då.
Det bästa förhållandet har man med sig själv. Du känner dig själv bäst och vet vad du vill göra av dina dagar.
Låt inte någon annan, hur mycket du än älskar personen, stå ivägen!
Kommentarer
Trackback
