majasmind

Jag jobbar inte inom musikbranschen, det måste jag klargöra innan jag skriver detta inlägg.
Det jag skriver nu är bara logiskt tänkande och min version av vad en artist behöver i en hård värld med många konkurrenter.

Jag är väldigt intresserad av musik. Och med det så säger jag inte att jag är intresserad av artisten i sig, utan musiken som framförs. Det sitter ju oft ett helt team bakom en nyskapad artist.
Så jag läser lite om olika låtskrivare och hur de jobbar och hur de klarar av att ge bort en slagdänga utan att själv bli den erkände personen man förknippar med låten.

Så jag var inne på Andreas Carlssons blogg. Han är ju som ni vet en stor svensk låtskrivare, författare, producent(?). Kanske den största vi i Sverige har.
Och där fanns en tråd om Lady Gaga. Groupisarna tyckte här att hon var ett supande, konstigt freak. Och jag håller inte med.
För att kunna klara sig idag i musikbranschen så gäller det att sticka ut. Ha sitt eget gung och sin egen stil. Men eftersom det är EN sorts musik som säljer mest så låter det mesta vi hör på radion rätt lika. Okej, jag tycker det men som sagt, mina öron är inte tränade för att höra vilken låtskrivare som ligger bakom.
Så vad gör man då för att inte bli en i mängden? Jo, blir något helt nytt! Alla vet idag vem Lady Gaga är. Why? Musiken skulle kunna vara Katy Perry, Madonna eller vem som helst i samma genre.

Jo, Lady gaga är bisarr. Hon skapar rubriker. Bär uppseendeväckande kreationer och gör uttalanden som för oss vanliga vanilla att verkar rätt konstiga.
Men hon lyckas. Pressen älskar henne och ju mer vi ser av en ikon, ju mer intresserade blir vi. Sen lyckas hon också med sin vulgära stil dölja sitt privatliv. Vi har helt enkelt fullt upp med stjärnan Gaga.

Namnet är ett genidrag i sig. De flesta har någon gång hört Queens klassiker Radio Gaga. Och namnen i sig låter rätt lika. Gaga förknippar vi med en stor, känd grupp så hon hade redan halva inne när hon började!

Smart, smart, smart! Wanna be big, think big! Go big! Be different!

Den lilla, lilla klumpen som ligger i handväskan eller i byxfickan och vibrerar och låter vid samtal, är en utav världens bästa uppfinningar!
Jag är en usel mobilinehavare. Just för att jag aldrig tar med mig telefonen så jag svarar aldrig. Eller så har jag på ljudlöst och hör då inte om någon ringer. ELLER, så är det crapie täckning där jag är jämt!

Trots allt det så älskar jag min telefon! När jag behöver det så finns den där. Oftast. Kan ligga utan batteri där jag la den sist, någonstans.
Ska jag köra bil själv är mobilen alltid med (av eller på) ifall det skulle hända något. När jag handlar vill jag ha mobilen med och när det är långa väntetider är den ett perfekt sällskap. Jag använder mer min mobil till facebook än jag använder min vanliga dator. En iphone är ju en sorts dator i sig.

Mina vänner. Jag är inte asocial eller dryg. Jag svarar när jag ser eller hör telefonen. Jag är bara lite tankspridd=)

Yepp. Det finns ingenting som gör dig mer social än böckerna.
Sen jag lärde mig läsa, runt 6-7 års ålder så har jag läst i snitt 1-2 böcker i veckan. Jag älskar böcker!!
Jag älskar det som står i böckerna och tiden som försvinner när man läser en bra bok.

Och varför är det så bra att läsa? Jo, först och främst ger böckerna dig naturligtvis kunskap. Vilken sorts bok du än läser så lär du dig alltid något nytt.
Sen lär böckerna dig att skriva och tala med flyt. Hur man sätter ihop orden och formulerar sig. Superbra att kunna till uppsatsskrivning, CV eller andra sorters avhandlingar.
Böckerna lär dig stavning och grammatik. Läser du ofta så känner du igen ord och vet hur de ska skrivas.
Du blir en mycket mer social människa, för du bär på ett stort ordförråd, ord du har snappat upp ur böckernas värld.
Böcker stärker också ditt kreativa tänkande och tränar upp din fantasi. Berättelsen du läser formar bilder i huvudet på dig och med en tränad kreativitet kan du få en hel film uppspelad framför ögonen bara av att läsa svart/vita rader på ett stycke papper.

Så, mitt råd till dig som siktar på bra betyg i skolan; läs många böcker!!

Tänk fet mat. Tänk feta människor. Tänk övergödda barn som äter pizza och godis till lunch varje dag.
Vad tänker ni på?
Kan det vara Amerika? Det tänker jag i alla fall. Why? För det är bilden av Amerika som massmedia har målat upp för oss. Och jag säger inte att den är fel. Men den är kanske inte helt rätt heller.
Det ser säkert ut såhär på många ställen, men på turistorterna; LA, Miami. New York m.fl så ser det inte helt annorlunda ut om du jämför med t.ex. Stockholm. Ja, människorna ser kanske ut på annat sätt men storleksmässigt så är befolkningen här lika mån om sin hälsa och kropp som vi.

När jag fyllde 19 år så fick jag följa med min styvfar till Chicago. Och jag kollade verkligen efter alla dessa feta människor man hört talas om. Men inte hittade jag någon överdriven mängd knubbisar.
Vi bodde först utanför stan i Schamburg tror jag det hette där det finns ett stort köpcentrum som heter Woodfield Mall. Där slogs jag av insikten att det inte fanns några gång- och cykelvägar. Va!? Alla åker bil! Ska man motionera eller träna håller man sig till en park eller gymmet.

Efter några dagar entrade vi Chicagos gator. Eller Björn, mitt resesällskap, gick på en teknikmässa större delen av tiden så jag fick strosa omkring bäst jag ville på stadens gator. Och är man i Chicago så kommer man, vara sig man vill det eller inte, till "the Magnificent Mile". En lång gata som kantas av affärer på båda sidorna.
Nu är ju jag uppvuxen i Sigtuna som i stort sett består av en shoppinggata, men det här i The Windy City är liite större och liiite coolare=)
Problemen jag stötte på var att det i stort sett inte fanns någonstans att äta lunch efter denna häpnansväckande handlingsled. Det fanns gott om caféer och KFC, men ingen vanlig mat. Så vad gör man då? Jo, man äter av utbudet.
(Senare hittade jag dock några resturanger några gator bort)

Så lite skräckslagen över att behöva äta friterat tills det sprutar ur öronen så klev jag in i en mataffär. En vanlig liten snabbmatsaffär som delade hus med en pub eller liknande.
Och det är här jag hittade det mitt inlägg handlar om.
Jag hittade nämligen mina tarmars räddning i grönsaksdisken! Här finns det en salladsbar med färdiskivade grönsaker, frukt, jordgubbar, nötter... Ja, allt gott med färg. Och plastbyttor så man kan göra sin egen sallad i olika storlekar, välja mellan ett tiotal olika dressingar och sen sätta lock på och betala i kassan.
Så efter det hade jag en färdig lunchlåda med mig när jag knatade runt i parkerna och stadens vrår. Ville jag lyxa till det var det bara att stanna till på närmaste snabbmatsställe och köpa en bit grillad kyckling att fylla ut min fina sallad med.

I loved it!

Grattis USA! Mer sånt och er landsstämpel kommer blekna=)

Alla bloggar. Eller de flesta bloggar.
Att skriva ner tycke, smak, mode, musikstil, sport, gossip m.m. blev en fluga för bara ett par år sen.
Nu frågar man inte efter mailadd. längre, det var förr. Nu byter man bloggnamn istället.

Sen kom twitter. Och den mest kända platsen för twitter är Facebook.com. Där skriver vi ner korta meningar som ingen bryr sig ett skit om men man vill visa att man kan vara social även om man ligger på sjukhuset eller halvsover på tunnelbanan. Vill man få ut en åsikt, ofta ond och taskig, så är facebook toppen! Du slipper nämligen möta personen i fråga.

Men det var inte bloggar, bloggare eller twitter jag tänkte skriva om.
Jag tänkte kasta en liten känga på de som kommenterar andras bloggar o.s.v.
För här, på den lilla sidan man har att skriva en kommenter till ett inlägg, är det sällan någon som är taskig.
Man kan ha en annan åsikt, men man kan inte kalla någon med annan åsikt för taskig. Den framför bara sin personliga åsikt. Fria åsikter, tryckfrihet!

Vi vanliga döda får ju oftast feedback från nära och kära. För ärligt, vem läser annars det du skriver?
Men eftersom musik är ett stort intresse för mig så läser jag ofta stjärnors- oftast rockstjärnors- bloggar. För screw skvallerpressen. Jag vill läsa det som personligen kommer från artisten. Så kommer man en legend nära=)

Jag läser gärna bloggar från businesspeople. Men blogg är tyvärr mer ett fenomen inom showbiss så så mycket seriöst om karriär och liknande blir det sällan att jag läser.

Back to subject. De personer, och nu tänker jag kalla dem groupies, för det är precis vad de är. Dessa personer skriver den absolut största skit jag någonsin läst!! Jag vill inte ens kommentera ett inlägg för jag vill inte räknas till en av dem. Jag tycker det oftast är pinsamt bara att läsa...
Det är så YTLIGT! Groupisarna tror att det är en boost för bloggaren att läsa att han eller hon är snygg tusen gånger. Okej, men tycker du det så är du fruktansvärt ytlig!
Dessa kändisar som vi eftertraktar och ser upp till har arbetat arslet av sig för att komma dit han eller hon är. Och då skriver något pucko att kändisen är snygg??? Hade du tyckt det om kändisryktet inte var där, om personen bara var en på gatan? Nej, du älskar stjärnstatusen och glansen och hoppas, hoppas att kanske kanske så blir ditt inlägg sett. Kanske vill stjärnan ta kontakt med dig. Lev på hoppet, that never gonna happend! Inte när man skriver så korkade saker som groupis idag skriver.

Ofta förekommer frågan; vill du gifta dig med mig? Jag vår stjärna lämnar gärna pick och pack, gifter sig med en nobody som ramla ner från himlen och sen lever ni lyckliga i alla era dagar. För stjärnan är ju snygg, and thats all that matters! Väx upp! Jag ska sluta läsa kommentarer, för jag tycker att det är pinsamt.

Det finns en karriär och ett jävla slit bakom figuren du valt att lyssna på och valt att älska. Personen som du nålat upp på väggarna i ditt rum har slitit som ett djur för att finnas på din vägg. Det finns mer under ytan. Typ en personlighet. Rockstjärnan du avgudar kanske slår sin fru. Men skit i det, han är ju snygg...

Den kände gitarrtillverkaren Les Paul dog för ett tag sen. Han är känd för Gibson-gitarrerna som används av alla från medelklassSvensson till rockstjärnorna. En känd användare är Soul "Slash" Hudson.
Kan bara tänka; helvete vad priserna på dessa gitarrer måste ha stigit!! Äkta alltså.. Shit! Menar, de var ju inte billiga innan tarrispappan kolade.

En tyst minut. Han gjorde sig ett namn av sitt arbete. Han är värd respekt.

Ha! Ska försöka skriva det här seriöst undertiden som jag skickar några blickar på årets idol-turné.

Symbios. Smaka på ordet. Sym-bi-os. Ett skönt ord som rullar fint i munnen. Och betydelsen? Tjao, rätt fin den med, men ingenting för mig. (om vi placerar det i ordet förhållande).

Att leva i symbios innebär att man lever tillsammans. VERKLIGEN lever tillsammans! Nu snackar vi alltid tillsammans. Alltså inget eget liv. No thanks! Det är inget för mig.
Det är just typiskt för den kvinnliga rasen med uppmärksamhet och närhet av sin partner. Och visst, det ska ju finnas där. Men blir det för mycket, då sticker jag:) Man måste ha lite distans. Ha ett eget liv.

Kan man konsten att både ha en viss del symbios men även en stor del fritid så får man ett toppenförhållande. Mitt recept på ett bra förhållande är alltså att inte vara ett förhållande. Ha ha...
Jag har inget emot att tillbringa några dagar för mig själv, följa mitt eget schema och bara bry mig om mig själv och mina intressen. Jag lever gärna efter någon annan, bara jag får min egen plats.

Jag kanske låter känslokall nu, men en 2-3 dagar i veckan är rätt bra att tillbringa tillsammans. Det blir inte för mycket och man får chansen att sakna sin andra hälft och inse vad den personen betyder för en själv. Sen finns det internet, telefon och sms. Jag lovar, man håller kärleken vid liv=)
Ge varandra utrymme, och acceptera att annat, oftast jobbet, ibland är viktigare och kommer i första hand. För tänk er förhållandet utan det jobbet. Skulle ni vara lyckligare då? Ekonomiskt?

När familjen kanske växer, då får man omplanera då.

Det bästa förhållandet har man med sig själv. Du känner dig själv bäst och vet vad du vill göra av dina dagar.
Låt inte någon annan, hur mycket du än älskar personen, stå ivägen!

Jag snackar om tv.
Mums, popcornen är klara soffan städad från tuggben och hundleksaker. Det är den absolut bästa sändningstiden så kom igen, ge mig något bra att titta på.

Haha! Trodde jag det? Ne, tv visar bortskämda brudar på andra sidan jordklotet, fulla tonåringar som knullar runt på någon stran i Tylösand eller ett, två, tre olika inredningsprogram på olika kanaler!
Jaha... Har vi så jävla tråkiga liv att vi måste sitta och titta på fylleriet i sommarsverige? Det är inte de i serien som är patetiska, det är vi som tittar.

Och vi tittar! Annars skulle ju inte programmen vara kvar. Vi tittar för det visas ju inget annat!
Och hur vuxen låter inte jag just nu?=) Haha! Klart att det är kul ibland, men nivån är väldigt låg.
Jag tycker ju att det borde finnas någonting annat att sända än folks underliv på nåfon sönderbränd pajas som ankrat.

Eller så börjar till och med JAG bli för gammal. Botox nästa!

Jepp. Snart går vi i Sverige till vallokalen och lägger vår röst på något av alla partier vi kan välja mellan.
Ska vi fortsätta som vi har det nu eller ska vi göra ändringar och krypa ifrån alliansen och köra röd-grönt? För ärligt talat så har vi idag tre stora majoriteter att välja mellan; alliansen, röd/grönt eller SD.

För röstar man på pirat eller feministerna så kommer de inte få tillräkligt med procent (4) för att få in en fot i riksdagen för hela valet det här året bygger på att de större partierna har gått ihop.

Och vi frågar oss; hur stora skulle ändringarna bli EGENTLIGEN?? Ett parti måste nästan sitta dubbla valperioder för att hinna ändra allt de lovar i valen.

Det tredje allternativet, Sverigedemokraterna, är ett fristående parti som har olika åsikter när det kommer till invandrarpolitiken och därför är de rasister. Inte. De har ett sunt sett att se på dagens Sverige och vill tillämpa lagar som våra grannländer redan genomfört. Efterlyst med Hasse Aro gick ut med listan på de farligaste brottslingarna på flykt i Sverige. Av 16 stycken så var 13 invandrare. Det får en faktiskt att tänka till.
Jag är definitivt inte rasist då mamma är Holländsk medborgare och farmor och farfar ester.
Sen tycker jag om att partiet tar upp djurskyddsfrågan.

Så... Ska man rösta för lättja, alltså ha det som vi har det.
Eller vill vi ha en kvinnlig statsminister?
Eller röra om i grytan lite och få in SD i riksdagen.

Och jag hatar politik! Men man måste engagera sig.
Nu går vi till val Sverige. Heja, heja!!

Vi går mot årets sista årstid. Hösten. En tid med blöta vantar, frost på bilrutan och löv överallt. Eller? Nej, jag tycker faktiskt inte det. Hösten innehåller så mycket mer än trötta huvuden och gråtande barn.
Först måste påpekas hur vackert det verkligen är i slutat av året. Tänk vattendroppar. Som dagg tillsammans med ett litet lager av ånga som svävar ovanför marken. Höstlövens alla färger naturligtvis tillsammans med solskenet som bara värmer översta hudlagret.
Vi får klä på oss ordentligt och mysa i stora tröjor och ännu större jackor. Mössor åker på och Lovikavantarna sitter på plats. Vilken romantik!
Jag blir alltid kär på hösten. Jag förälskar mig i allt och alla och blir lite extra sentimental.
Man tänder en brasa och sitter inne när vinden och regnet piskar fönsterrutan. Du kan vakna på morgonen utan att behöva känna sommarens dåliga samvete över att man ska ut, inte ligga och dra sig hela dagen. Mmm!
Och för de som går i skolan så träffas nya och gamla kamrater. Och höstterminen kändes alltid så kort för man väntade på julen och allt vad det innebär.
Men nu ska vi inte bara skriva från den sentimentala och positiva sidan. Det finns något vi skulle kunna vara utan. Vinterhalkan! Eller bilägandet i allt blir mycket mer komplicerat. Kallstarter, bränsleförbrukning och som ovan, skrapa vindrutan. Sånt är inte kul.

Men jag säger såhär. Passa på att njut av det fina med hösten och koppla motorvärmaren i tid. För höstens jobb är att förbereda oss för vintern, när den riktiga kylan kommer.

Ja, hej och hallå.
Den här bloggen kommer skrivas på ett sätt som liknar en krönika. Det kan förklaras så lätt. Det är på det skrivsättet jag väljer att framföra mina inlägg. Inläggen kan handla om allt mellan himmel och jord, i stort sett det jag har i huvudet för stunden och känner att jag måste skriva av mig. Ibland är det blankt och då kan det ta ett tag innan jag uppdaterar. Jag ska vara ärlig och bekänna att jag gör det här mest för min egen skull, men kan andra läsa och underhållas så är det med glädje jag skriver även för er.

Jag är rätt personlig i mina åsikter och kommer dela med mig av mer än mina tankar. Jag kommer dela med mig av min vardag för den kommer återspeglas i mina åsikter.

Åh, vad byrokratiskt min press blev. Jag är inte såå tråkig. Jag lovar;)