Vilse i grönsakslandet.
Tänk fet mat. Tänk feta människor. Tänk övergödda barn som äter pizza och godis till lunch varje dag.
Vad tänker ni på?
Kan det vara Amerika? Det tänker jag i alla fall. Why? För det är bilden av Amerika som massmedia har målat upp för oss. Och jag säger inte att den är fel. Men den är kanske inte helt rätt heller.
Det ser säkert ut såhär på många ställen, men på turistorterna; LA, Miami. New York m.fl så ser det inte helt annorlunda ut om du jämför med t.ex. Stockholm. Ja, människorna ser kanske ut på annat sätt men storleksmässigt så är befolkningen här lika mån om sin hälsa och kropp som vi.
När jag fyllde 19 år så fick jag följa med min styvfar till Chicago. Och jag kollade verkligen efter alla dessa feta människor man hört talas om. Men inte hittade jag någon överdriven mängd knubbisar.
Vi bodde först utanför stan i Schamburg tror jag det hette där det finns ett stort köpcentrum som heter Woodfield Mall. Där slogs jag av insikten att det inte fanns några gång- och cykelvägar. Va!? Alla åker bil! Ska man motionera eller träna håller man sig till en park eller gymmet.
Efter några dagar entrade vi Chicagos gator. Eller Björn, mitt resesällskap, gick på en teknikmässa större delen av tiden så jag fick strosa omkring bäst jag ville på stadens gator. Och är man i Chicago så kommer man, vara sig man vill det eller inte, till "the Magnificent Mile". En lång gata som kantas av affärer på båda sidorna.
Nu är ju jag uppvuxen i Sigtuna som i stort sett består av en shoppinggata, men det här i The Windy City är liite större och liiite coolare=)
Problemen jag stötte på var att det i stort sett inte fanns någonstans att äta lunch efter denna häpnansväckande handlingsled. Det fanns gott om caféer och KFC, men ingen vanlig mat. Så vad gör man då? Jo, man äter av utbudet.
(Senare hittade jag dock några resturanger några gator bort)
Så lite skräckslagen över att behöva äta friterat tills det sprutar ur öronen så klev jag in i en mataffär. En vanlig liten snabbmatsaffär som delade hus med en pub eller liknande.
Och det är här jag hittade det mitt inlägg handlar om.
Jag hittade nämligen mina tarmars räddning i grönsaksdisken! Här finns det en salladsbar med färdiskivade grönsaker, frukt, jordgubbar, nötter... Ja, allt gott med färg. Och plastbyttor så man kan göra sin egen sallad i olika storlekar, välja mellan ett tiotal olika dressingar och sen sätta lock på och betala i kassan.
Så efter det hade jag en färdig lunchlåda med mig när jag knatade runt i parkerna och stadens vrår. Ville jag lyxa till det var det bara att stanna till på närmaste snabbmatsställe och köpa en bit grillad kyckling att fylla ut min fina sallad med.
I loved it!
Grattis USA! Mer sånt och er landsstämpel kommer blekna=)
Vad tänker ni på?
Kan det vara Amerika? Det tänker jag i alla fall. Why? För det är bilden av Amerika som massmedia har målat upp för oss. Och jag säger inte att den är fel. Men den är kanske inte helt rätt heller.
Det ser säkert ut såhär på många ställen, men på turistorterna; LA, Miami. New York m.fl så ser det inte helt annorlunda ut om du jämför med t.ex. Stockholm. Ja, människorna ser kanske ut på annat sätt men storleksmässigt så är befolkningen här lika mån om sin hälsa och kropp som vi.
När jag fyllde 19 år så fick jag följa med min styvfar till Chicago. Och jag kollade verkligen efter alla dessa feta människor man hört talas om. Men inte hittade jag någon överdriven mängd knubbisar.
Vi bodde först utanför stan i Schamburg tror jag det hette där det finns ett stort köpcentrum som heter Woodfield Mall. Där slogs jag av insikten att det inte fanns några gång- och cykelvägar. Va!? Alla åker bil! Ska man motionera eller träna håller man sig till en park eller gymmet.
Efter några dagar entrade vi Chicagos gator. Eller Björn, mitt resesällskap, gick på en teknikmässa större delen av tiden så jag fick strosa omkring bäst jag ville på stadens gator. Och är man i Chicago så kommer man, vara sig man vill det eller inte, till "the Magnificent Mile". En lång gata som kantas av affärer på båda sidorna.
Nu är ju jag uppvuxen i Sigtuna som i stort sett består av en shoppinggata, men det här i The Windy City är liite större och liiite coolare=)
Problemen jag stötte på var att det i stort sett inte fanns någonstans att äta lunch efter denna häpnansväckande handlingsled. Det fanns gott om caféer och KFC, men ingen vanlig mat. Så vad gör man då? Jo, man äter av utbudet.
(Senare hittade jag dock några resturanger några gator bort)
Så lite skräckslagen över att behöva äta friterat tills det sprutar ur öronen så klev jag in i en mataffär. En vanlig liten snabbmatsaffär som delade hus med en pub eller liknande.
Och det är här jag hittade det mitt inlägg handlar om.
Jag hittade nämligen mina tarmars räddning i grönsaksdisken! Här finns det en salladsbar med färdiskivade grönsaker, frukt, jordgubbar, nötter... Ja, allt gott med färg. Och plastbyttor så man kan göra sin egen sallad i olika storlekar, välja mellan ett tiotal olika dressingar och sen sätta lock på och betala i kassan.
Så efter det hade jag en färdig lunchlåda med mig när jag knatade runt i parkerna och stadens vrår. Ville jag lyxa till det var det bara att stanna till på närmaste snabbmatsställe och köpa en bit grillad kyckling att fylla ut min fina sallad med.
I loved it!
Grattis USA! Mer sånt och er landsstämpel kommer blekna=)
The Magnificent Mile
Kommentarer
Trackback
