I väntans tider:)
Då verkar det äntligen ha skett då- En graviditet som inte slutat i misfall innan vecka 6!
Äntligen!
Var till min läkar/psykolog som berättade att det mycket väl kunde ha att göra med mina tabletter... Ja, men det är ju kul att veta efter att ha längtat efter barn i två år!
För 8 veckor sen fick jag ett svagt plus när jag gjorde ett grav.test. Jag ringde då genast psykologen som sa åt mig att genast sluta med Lithium och Cymbalta. Och det gjorde jag.
En vecka senare blödde jag i två dagar och på sjukrådgivningen sa man att det troligen var missfall.
Åkte in efter två veckor och gjorde ultraljud och då var inte doktorn säker på om jag ens varit havande. Kan ha varit en början till graviditet men att "embryot" dog på en gång.
Eftersom det är en grymt lång process att få in Lithium i kroppen igen så började jag inte äta tabletterna igen utan valde att avvakta. Och då; vips! Så plussar jag efter tre veckor!
Lithium påverkar nämligen barnets hjärta och mammor som ätit läkemedlet under graviditet får ofta barn med hjärtproblem.
Så troligen har mitt Lithiumintag fungerat som p-piller...
Lite sur är jag för detta, men väldigt glad över mitt nuvarande tillstånd:)
Eftersom det varit en kamp för oss i två år så valde jag att berätta tidigt. Det är då också mycket lättare för folk att förstå om det inte skulle gå vägen även denna gång.
Men just nu känns det toppen! Har åkt på en hel del gravsymptom, och tack och lov för det! Hade jag inte känt ett dugg hade jag varit orolig hela tiden!
Det började med svullna händer och bröst. Kan inte bära mina ringar! Sen fick jag finnar helt plötsligt och mitt humör är antingen superglatt eller aggresivt;) Sen kom ryggont och "mensvärk", vilket jag tagit reda på är en kombination av växtvärk och foglossning. Så nu är det ryggläge och lugna dagar som gäller ett tag.
Och nu väntar vi bara på att veckorna ska gå och första trimmestern ska vara avklarad och första "säkerhetsnivån" nådd. Sen hoppas vi att flytten sätter igång snart medans man fortfarande är någorlunda normal och att bebben får bli en go å gla karlstaonge! (känns ännu bättre med flyttbeslutet nu, då det blir lättare att hålla oönskad uppmärksamhet borta från barnet! Accepterar man inte mamman har man ingenting med hennes barn att göra.)
Christian sitter just nu i kläm rejält och jag önskar att han hade sluppit det. Men han vet vart felet ligger och är glad över vår nya familjesituation:) Han kommer få utstå en hel del under denna graviditet, var så säker! Hahaha!
Men i slutändan så är det värt varenda svettdroppe och varenda tår..:)
Kort och gott; vi är överlyckliga just nu, hoppar över hindren och önskar att vårt nya liv i Sola snart tar sin början!
"Mitt liv handlar just nu om att göra det så bra som möjligt för barnet som växer i min mage"
Äntligen!
Var till min läkar/psykolog som berättade att det mycket väl kunde ha att göra med mina tabletter... Ja, men det är ju kul att veta efter att ha längtat efter barn i två år!
För 8 veckor sen fick jag ett svagt plus när jag gjorde ett grav.test. Jag ringde då genast psykologen som sa åt mig att genast sluta med Lithium och Cymbalta. Och det gjorde jag.
En vecka senare blödde jag i två dagar och på sjukrådgivningen sa man att det troligen var missfall.
Åkte in efter två veckor och gjorde ultraljud och då var inte doktorn säker på om jag ens varit havande. Kan ha varit en början till graviditet men att "embryot" dog på en gång.
Eftersom det är en grymt lång process att få in Lithium i kroppen igen så började jag inte äta tabletterna igen utan valde att avvakta. Och då; vips! Så plussar jag efter tre veckor!
Lithium påverkar nämligen barnets hjärta och mammor som ätit läkemedlet under graviditet får ofta barn med hjärtproblem.
Så troligen har mitt Lithiumintag fungerat som p-piller...
Lite sur är jag för detta, men väldigt glad över mitt nuvarande tillstånd:)
Eftersom det varit en kamp för oss i två år så valde jag att berätta tidigt. Det är då också mycket lättare för folk att förstå om det inte skulle gå vägen även denna gång.
Men just nu känns det toppen! Har åkt på en hel del gravsymptom, och tack och lov för det! Hade jag inte känt ett dugg hade jag varit orolig hela tiden!
Det började med svullna händer och bröst. Kan inte bära mina ringar! Sen fick jag finnar helt plötsligt och mitt humör är antingen superglatt eller aggresivt;) Sen kom ryggont och "mensvärk", vilket jag tagit reda på är en kombination av växtvärk och foglossning. Så nu är det ryggläge och lugna dagar som gäller ett tag.
Och nu väntar vi bara på att veckorna ska gå och första trimmestern ska vara avklarad och första "säkerhetsnivån" nådd. Sen hoppas vi att flytten sätter igång snart medans man fortfarande är någorlunda normal och att bebben får bli en go å gla karlstaonge! (känns ännu bättre med flyttbeslutet nu, då det blir lättare att hålla oönskad uppmärksamhet borta från barnet! Accepterar man inte mamman har man ingenting med hennes barn att göra.)
Christian sitter just nu i kläm rejält och jag önskar att han hade sluppit det. Men han vet vart felet ligger och är glad över vår nya familjesituation:) Han kommer få utstå en hel del under denna graviditet, var så säker! Hahaha!
Men i slutändan så är det värt varenda svettdroppe och varenda tår..:)
Kort och gott; vi är överlyckliga just nu, hoppar över hindren och önskar att vårt nya liv i Sola snart tar sin början!
"Mitt liv handlar just nu om att göra det så bra som möjligt för barnet som växer i min mage"
Kommentarer
Trackback
