majasmind

Efter månader av feber och trötthet så har jag då fullständigt tröttnat på att vara sjuk! Gravid eller inte, min kropp vill inte fungera!

Så, telefontid med läkaren alltså. Och Dom; Stress! ( okej, jag skrattade rakt ut i örat på doktorn och sa att jag bara sover och vilar hela dagarna!
-Ja, just därför fick jag till svar...)

Så...Aha! Naturligtvis! Att jag är så blind.
För 6 år sen fick jag en visit av en av våra vanligaste folkhälsosjukdomar; depression.

Precis som nu fattade jag ingenting. Helt plötsligt hade jag ont i nacken och konstant huvudvärk. Jag gick och fixade nacken och fick sen sned ryggrad som tog månader att rätta till. Varför? För att jag mådde dåligt och hade fullt upp med skola, familj + att min mamma var sjuk och låg på vård så allt blev mycket jobbigare hemma.

Tydligen så förstår man inte själv när man är stressad. Vardagsstress kan vi känna igen, men det är en ofarlig variant. Man stressar till dagis- ja men när man sen är där är problemet löst! Man stressar med middag- också löst fort!
Den farliga stressen är den långdragna stressen som kommer utav oro för t.ex. framtiden.

Att jag är trött beror helt enkelt på att jag inte har något för mig på dagarna. Jag har för mycket tänk-tid! Du hinner inte oroa dig för saker när du har fullt upp, jag har all tid i världen! Det är inte jag som är trött, inte fysiskt. Det är min hjärna som går på fullvarv och behöver vila.
Och när jag inte fattar det själv, då säger kroppen ifrån och jag blir sjuk!

Tänker jag efter så är det självklart! Klart att jag oroar mig för det kommande halvåret. Från att ha varit hemma så länge så ska jag helt plötsligt ändra om min livssituation.

Jag ska plugga; stressad över om jag ska orka, hinna innan bebis, csn...

Flytta; kommer vi iväg innan barnet kommer? Tidspress= stress!

Och till sist; naturligtvis mår jag dåligt och blir stressad av att bara gå hemma och inte få något jobb eller något att ta mig för! Jag finns inte i systemet och är värdelös för alla andra förutom mig själv. Praktiskt taget.
Jag vill inte gå hemma och bli bortglömd!
Folk som går arbetslösa mår ofta dåligt och oroar sig för framtiden. I flera fall leder det till sjukskrivning av depression för man känner sig helt enkelt onödig.

"Mitt liv känns så värdelöst jämfört med alla andras som har en plikt eller andra personer som är beroende av dem i vardagen, på jobbet eller i hemmet."
Jag är tråkig helt enkelt. 

Så, så lätt var det att inse att farbror doktorn kanske hade en poäng i sitt resonemang. Känner mig dum som inte såg det själv när det har hänt tidigare!

Nu är jag ordinerad vila och skulle blivit sjukskriven, men det kändes ju rätt onödigt. Vem ska jag visa min sjukskrivning för? Jag får inga bidrag, varken från SOC eller Försäkringskassan och har inte haft en egen inkomst sen år tillbaka för min man tjänar för bra. Blir man inte stressad av den situationen, så säg!

Nu ska jag tömma huvudet på framtiden, sluta grubbla, fundera, sluta se problem och ta saker som det kommer och inte oroa mig i förväg. Yeah, lättare sagt än gjort, men det är värt ett försök! På torsdag ska jag rätta till nacken och sen ska jag koncentrera min på att bli av med stress- skiten så det inte går lika långt som förra gången.

Litet problem i er värld?! STORT problem för mig!
Min vardag är jag och mina tankar. En liten sak, blir lätt större ju mer man analyserar.

Nu är det slut på depp! Jag ska ta mig i kragen. Om fem månader kommer jag vara viktigast i världen:) Det är positivt. Tänk positivt! Dags för helrenovering. Reparation!

( ändå kan jag inte ge fan i att tänka tanken: Är jag så dålig på att ta stress nu, hur blir det då när jag är mamma? Läkaren sa: - Det är vardagsstress, du kommer ha så fullt upp att du bara tar en dag i taget och kommer inte ha tid att oroa dig för kommande problem. Som förälder blir man mer stresstålig.
Se! Jag stressar upp mig för allt! Bryt mönstret! Bryt mönstret!!!!!


Shake it up, wear it on, put me down.